Jag sitter hemma hos mina föräldrar. Ska plugga men det går dåligt. Allting går långsammare här. Det finns ett motstånd som inte är grundat i ovilja utan mer i en illusion om ledighet. Jag har pluggat så otroligt duktigt denna vecka. Och kan så mycket. Jag är mer eller mindre säker på att det här ska gå vägen. Men just nu vilar jag.
Det är så kallt och fuktigt i luften fast vi är inomhus. Fast alla lamporna står tända, musik spelar nere i vardagsrummet och diskmaskinen går i köket. Ruggigt. Höstvinterhelvetet.
Det får det att gnaga lite innanför revbenen. Jag tänker tända ljus-varma grytor-halsdukar-tjocka strumpor som ett mantra om och om igen. Men så vet jag att all iskall höstluft som snart ska bli isande bitande vinterluft strilar in genom mina fönster hemma i studentrummet. Oupphörligen. Ska komma att göra det fram till april. Och det blir kallt då. Så jäkla kallt att sova i det draget.
Jag sitter här och pluggar inte. Behöver inte, inte just nu. Istället tänker jag på porslinsservicer det går att samla på, galna loppisfynd, inredning, köksluckor, krukväxter, tavlor och annat om får mig att tråna efter en framtid som inte kommer att bli min på en evighet. Som jag inte vill ha förrän om en evighet. Inte förrän jag är trött på min korridor och dessutom vet att jag stannar på samma ställe ett tag. Det lär dröja.
Har varit dålig på att ta bilder denna vecka. Dessa är några blandande som jag tycker om bara.
Basically, I've had a good week, filled with highly effective studying for our exams and lots of fun evenings together with friends (though I didn't bring my camera for more than one of those evenings - the pictures seen above are randomly assembled ones I especially like), but I'm not looking forward to colder times ahead, not at all.
I spend a lot of time daydreaming about buying kitchen utensils and beautiful porcelain (the non-existing need for that is probably the only, or at least the biggest, downside to living in a dorm). Oh well.