Mitt antagningsbesked.
Det kom, det såg, det segrade. Och här står jag kvar - nej, står? Jag föll ihop på min stol förminskad till ett fnissande flickliknande kolli. Min högerhand snubblade över tangentbordet och klickade igång Vivaldis Concerto in G. En passande låt när segerns sötma rullar runt på din tunga och hjärtat är en kolibri i ditt bröst. För jag kom in.
Ja, halleda.
(PS. Exalterade fraseringar och metaforer som står som spö i backen här ovan&i är en övergående fas som kan skyllas på den undertecknades högtflygande ambitioner och ouppfostrade hopp. DS.)
Today, I was accepted into the education of my dreams. Though, due to the fact that I'm out of the country, I haven't accually seen the letter of acceptance but have to trust my dear mother and her literacy (which I of course should) on this matter. This is a happy day.