Hunger Games

Den här boken är så sannslöst fantastiskt bra.

Det var två år sedan jag tänkte för första gången att jag kanske skulle läsa den. Hypen spred sig över Atlanten, via bokbloggar och bokhandelskollegor, och till skillnad från vissa andra väldigt uppmärksammade böcker de senaste åren (hrm, hrm, vi nämner inga titlar) så viskades det om att de här böckerna - det är en serie på tre - faktiskt var bra. På riktigt, bra.

Jag packade ner mitt länge negligerade exemplar av första boken när jag åkte till Berlin. För några dagar sedan tog jag fram den, började läsa. Slutade inte. Någon gång sent på kvällen snubblade jag in i köket där Cicci satt. Med viftande händer, något lätt maniskt i blicken och flämtande andehämtning:

"Det här är den bästa boken någonsin. Den är så bra. Den är - åh, den är så bra gjord också, Collins gör mig så imponerad."

Sen snubblade jag ut igen, fortsatte läsa.

Handlingen här. Läs, läs, läs den!

När jag och Cicci var inne på Sing Blackbird (utvald second hand + café i samma butik) hittade jag en liten strassprydd fågelbrosch. Den påminde mig om Katniss mockingjay-brosch i Hungerspelen, så jag var tvungen att köpa den. Så fin, så fin.

So, I read the first of the Hunger Games books, finally. It was wonderful - intense, impossible to put down and one of those few really good books that leave you breathless and constantly wishing for more. Also, the story is perfectly executed by Collins - something that doesn't fail to impress me (I do study writing, after all).

You should read it! Yes, read it, read it, read it, if you already haven't.

The day after I had finished the book, I found this lovely bird brooch which reminded me of Katniss' mockingjay brooch in the Hunger Games. I knew I had to buy it.