Jag flydde Lund och åkte till mina föräldrar. Ljuset är starkare här, vidderna är öppnare och luften lite lättare att andas. Här finns de där lugnande, mekaniska handlingarna som jag saknade i mitt eget hem. Jag lagar mat till mina föräldrar, städar tills köket är skinande rent och slötittar på TV. Terapi i sin renaste form.
Rastlösheten har slagit bo i mig. En oro, en otålighet.
Ändå har jag hundratals projekt som ligger staplade på mitt skrivbord, i mina hyllor och i mappar på datorn. Jag saknar bara energin att ta tag i dem. Så än så länge återvänder jag till det jag vet är pålitligast; i affären stryker jag längs hyllorna med skafferivaror, plockar försiktigt ned vetegroddar, solroskärnor och korinter i min varukorg.
Ja, den enkla lyckan i att baka är min idag.
Spring is perhaps too beautiful, light and airy. I feel restless and don't quite know what to do with myself (even though I have a hundred things that need to be done).
Cooking and baking, I have found, is the best solution to this state of mind. The numbing happiness of creating something by your own hands without thinking overly much about it - yes, it really helps.