Lägenheten känns inte som ett hem. Den känns som en plats jag kommer hem till om kvällarna för att sitta av tid. Låta timmarna gå tills jag kan lägga mig, och vakna till nästa dag. Varje eftermiddag ont i magen, för att jag vet att jag måste tillbaka. Jag borde inte bry mig så mycket. Det är inte så fruktansvärt äckligt.
Men jo.
En månad kvar, tänker jag. En månad, sedan kommer allt att vara över och jättebra och superfint och hygge och lycka igen. Visst?
Det är konstigt det här, för om kvällarna förstår jag inte längre mening med allt. Livet, liksom. Vad är det tänkt att jag ska göra med mina fria timmar? Vet inte. Jag sitter på min stol framför mitt skrivbord vid datorn. Redigerar lite i mitt manus. Låter tiden passera.
Ständigt denna långsamma nedräkning.
The apartment doesn't feel much like home. Not at all, really. I spend my evenings secluded in this room, waiting and waiting, taking part in the slowest count down I've ever known. I'm aware that I'm blessed - healthy and with good people in my life, but I find it hard to be happy none the less when I don't feel at home where I live. Every evening when I realise it's time for me to return here my stomach knots. Another night has begun.
oh hanna, jag tänker på dig.
SvaraRadera<3
oh no. :( i hope the bed bugs have gone! also, i hope your new house will start to feel like home soon. <3 it's quintessential to every person to feel at home at where they live! <3 wishing you the best of luck, Hanna xxxx
SvaraRaderaså utrolig kjedelig med leiligheten!! :/
SvaraRaderaingen god følelse å ha kjenne på. håper virkelig det ordner seg for deg.
Vilken otroligt otur du har haft. :/
SvaraRaderaJag hoppas att det snart blir bättre.
så jobbigt... värsta känslan att inte känna sig helt hemma i sitt hem, att inte kunna landa där.
SvaraRaderahåller tummarna för att allt ska bli bra för dig!